Hänt och hört i hovet

Gyllene säsong - vinter

Kära vän av Dynastarias siden och pärlor,

I en värld där hemligheter viskas i skuggorna och intriger dansar på balernas golv, är det med stor glädje jag skriver till er med de senaste nyheterna från det älskade hovet. Medan vissa förbereder sig för säsongens första glittrande tillställningar när vintern släppt sitt grepp, finns det de, som ni och jag, som inte kan motstå frestelsen av skvaller som sprider sig snabbare än en fläktande vind. Låt oss dyka ner i de senaste ryktena som har fångat min uppmärksamhet och som, utan tvekan, kommer att sätta fart på balsalarna och de intima testunderna, och de hemliga mötena – och är någon ni känner omnämnd?

Den Gyllene Aftonen! Vad kan man säga? Den gick till historien…. tyvärr kanske inte på det sätt som den unga hertiginnan önskat men ingen av oss kommer att glömma den färgsprakande kvällen av guld, grön svartsjuka och bitter kärlek och en och annan duell.

Som ni, mina kära läsare, kanske förstår kommer det här brevet handla om den spännande Gyllene Aftonen! 

För er som missade den, är det här chansen att ta del av orden som viskades, blickarna som utbyttes och de färgsprakande kärleksförklaringarna som yrde under kvällen! Låt mig börja från början! 

Någon som gick vinnande ur den stora kvällen måste ändå ha varit den unga fröken Lucille Häger, särskilt utvald av Hennes Höghet Amphelisia och Hennes Högvälborenhet Aquilia att bistå med sin hjälp och ganska säkert just för att den unga fröken var utbytbar, men hon strålade verkligen under kvällen och jag tror mina kära läsare att vi kommer få se mer av henne i hovet! Och vi får inte glömma att frökens äldre broder friherre Lucien Häger kapten av Skymmningskompaniet ärade oss sen på kvällen för att hålla säkerheten i Högsätra slott. En sådan stilig och ogift riddare borde kunna göra de två syskonen till ett populärt tesällskap under våren! 

Men med ett nytt år kan jag inte låta bli att skriva om Caeliths nya kollektion av parfymer! Vi fick en första doft av dem under kvällen, Hennes Höghet Amphelisia och Hennes Högvälborenhet Aquilia fick fina presenter av friherrar Igor och Emyr Caelith. Parfymen som den unga Emyr framställt för kvällen fick det verkligen att fladdra i mitt hjärta och jag hade möjlighet att ta en extra titt på flaskan som Hennes Höghet Amphelisia fick av herr Igor. Det var en utsökt flaska och doften fick mig att tänka på solljus, lavendelblom och honungsbin som surrar. Det pratades länge bland gästerna om vad för doft som låg där bakom det söta och jag vill fortfarande hävda att det måste vara den vackra lila syrenbuddlejan som gömde sig bakom lavendeln och sommaren. En passande blomma för Hennes Höghet då hon bär samma starka dragningskraft som blomman själv och omges fort av hovets vackra ädelstenar. 

  En av dessa ädelstenar måste fortfarande vara Fröken Blanche Drakhierta! Kanske hade jag i mitt förra brev trott att Hennes Höghet prövade Drakhierta inför något, att allt var ett test, men efter kvällen har jag insett att så inte är fallet.  Drakhierta är i hovet för att stanna och Hennes Höghet Amphelisia Rosenspira har ett varmt öga till dem, kanske är det som jag överhörde Hennes Högvälborenhet Zéphyrine de Partenay säga “På mode att äkta en Drakhierta?” 

Men något annat jag överhörde, mina kära vänner var ett underligt samtal, mellan fröken Lucille Häger, Fader Ororion och Hennes Höghet Amphelisia Rosenspira.  Låt mig på bästa sätt återberätta det. 

Fader Ororion medelade Hennes Höghet att han nogsamt analyserat dagens energiströmmar, samt de tecken som gudomarna gett och önskade för Hans Överhets vägnar att han inte skulle behöva sitta vänd åt öster under hela den tiden som middagen skulle pågå, detta då det skulle störa ut balansen hos hans Överhets galla, som har varit känslig på sistone. Det var viktigt att strömmarna passerade förbi Hans Överhet och inte igenom!

Hennes Höghet blev väldigt bestört över att höra om Hans Överhets tillstånd och beordrade genast all personal att möblera om i hela rummet efter Fader Ororions önskan. Jag hoppas innerligt att Hans Överhets galla inte är något vi behöver oro oss om allt för mycket. Den unge högmonarkens avsaknad av partner och barn är ett stort problem om han skulle lämna livet. Men vi önskar hans Överhet all bättring med gallan och tackar så klart Hennes Höghet för de snabba och rådiga beslutet. 

Under ommöbleringen viskade en fågel till mig att två unga fröknar tagit sig in och hastigt flyttat namnskyltar och stolar, men inte bara det mina vänner, de hade skrivit ett nytt namn och placerat vid bordet! Jag förstår verkligen Hennes Höghets förvirring när hon senare hälsade alla välkomna och kunde beskåda att en man som kallades Råttan fått plats vid sidan om hertig Bartolomeus Gyllenkalk!  Men mina kära vänner av hovet, det var inte hennes Höghets eller Hennes Högvälborenhet Aquilias skapelse utan det av fröken Rubi Rosentrift och fröken Chiara Falkenstråle. De unga fröknarnas föräldrar bör nog ta dem i örat en extra gång, innan det blir svårt för dem att vistas vid hovet! Att de hade mage nog att placera sig själva vid högmonarkens sida är ändå något jag måste berömma. I hovet behöver man våga ibland, och mod, det hade fröknarna mer än vad det kanske är önskat. 

Någon annan som satt placerad vid högbordet efter en väldigt älskad gåva till Hennes Höghet Amphelisia var den unga herren Ansgar Haftornsson av ätten Hallsvik, Herse Lars Haftornssons yngre bror. Herr Ansgar lyste upp kvällen för många av oss. Han verkar trots sitt runmarkiska blod vara en herre med god smak och ett väldigt trevligt sällskap! Även här tror jag att det kan vara så att herr Ansgars ogifta arm bör kunna få sällskap av någon annan snart, ett riktigt kap! 

Jag har varit alldes för snäll med vad mina ögon beskådat märker jag minna vänner, ni önskar ju höra mer förstår jag så låt mig beskriva vad jag upplevde mer. 

Under middagen höjdes rösten på ett av bordens kant, det var ungdomarna från Vagnsmark som i vanlig ordning glömde hur man uppförde sig, Snabbt som Gudomen själv var Fader Ingvar där stoppade bråket med stenhård precision men riddar Wolmar Orre valde att smita från reprimanderna i armarna på fru Sigilinde af Näckroos och hennes kusin Hennes Högvälborenhet Silke af Näckroos. De höll snabbt riddar Wolmar om ryggen och viskade mellan varandra, kan det vara så att Af Näckroos stödjer Vagnsmarks stora satsning på handelshusen och på att de och kronan ska ta störst vinst från de nya handelsvägarna?

För er som missade kunde jag inte låta bli att betrakta hertig Duva och hans många blickar mot fröken Blanche Drakhierta. Tidigare har jag skrivit om hans stora uppmärksamhet mot Hennes Höghet Amphelisia Rosenspira men den unga hertiginnan verkar vara ett minne blott för hertigen och kanske är det lika bra för Hennes Höghet Amphelisia verkar ha hittat sin riddare, friherre Moritz Drakhierta. Greve Edward Rosenspira sågs ge herr Moritz några stränga blickar och till och med Hans Överhet Gilbert II Gyllenhöök grälade på unge herr Moritz. Det ska bli spännande att följa den kommande säsongens utveckling. 

Något som fick mig att sätta i halsen under kvällen var utbytet mellan hennes Högvälborenhet Yolanda de Partenay och hans Överhet Gilbert II Gyllenhöök. Vi får hoppas att det var av varmt hjärta han bjöd in hennes Högvälborenhet Yolanda de Partenay och inte för att ge en törn till Fröken Blanche Drakhierta som inte ägnat honom den uppmärksamhet han själv kanske önskat? 

Men det underligaste under hela middagen måste ha varit greve Edward Rosenspira, Friherre Catan Caradawe, riddare av stopet och jägmästare Galen som vandrade längs med borden. Jägmäster Galen verkade lukta på gäster och saker då och då och jag undrar om det kan vara så att den osannolika trion letade efter en parfym som fallit Hans Överhet i smaken? Eller kunde det vara så att någon doft påverkade Hans Överhets galla? Oavsett kunde jag inte riktigt få reda på vad som var deras tanke, men ganska så underhållande var det. 

Sist men inte minst måste jag vidröra kronprins Francois de Sancy de Septimanie eller, förlåt mig, jag menar så klart friherre Francois de Sancy och hans kärleksförklaring till Hennes Högvälborenhet Elizabeth Rosengaard! Att han inte bara abdikerade utan också valde att påtrycka att något eller några av de barn som Hennes Högvälborenhet har med sin avlidna man skulle vara hans?!  Visst har vi i många gångar skrivit om hans misstänka älskarinnor men att Francois de Sancy, som var så god vän med Hennes Högvälborenhet Elizabeth Rosengaards make, skulle vara hennes älskare?! Vilken upprörade skandal! Det gick riktigt att känna spänningen bland de Gyllenmarkska gästerna och frågan är om greve Louis de Massionór, som är den avlidna makens äldre bror, inte kommer ta det här extra hårt? Jag försökte se en reaktion på Hans Högvälborenhet Gaston de Massionór när det utropades, men jag anar att han kanske redan visste vad som var på väg att ske eftersom han avbröt med sin kärleksdikt. 

Det gick dock att se hur fröken Amalia rätade lite extra på sig och krävde hon inte sin plats lite mer efter orden från Gyllenmarks abdikerade prins? Tror fröken att en prinsesskrona väntar på henne hemma nu? Och är hon någon som kan få hela Gyllenmarks hov att följa henne?

Men nu har vi kanske skrivit klart  om middagen, även om jag börjar misstänka att nästa års modefärg blir rött, för kärleken… eller de många dueller som utropades under kvällen. 

Middagen avslutades tillslut och dansen utropades, utanför bankettsalen hade prästerskapet i sedvanlig ordning ställt en offerskål och Hennes Höghet offrade som vanligt stort och mycket men jag fick bita hårt i läppen när jag betraktade det bråk som skedde mellan Hennes Höghet, Hans Överhet och hertig Duva. Att Hans Överhet ska vara så emot att offra till Gudomarna kommer jag aldrig att förstå och tur är väl det att vi har Hennes Höghet Amphelisia Rosenspira att vägleda högmonarken rätt så vi inte förargar Gudomarna. 

Något som jag kunde betrakta var hertig Florent de Courtet, hans offergåva var väldigt specifik, en bukett röda rosor, ett brev och fint pärlvin från Gyllenmark tillsammans med en vacker brosch. Söker den unga ogifta hertigen kärleken? 

Amiral William Häger offrade blod i vanlig ordning men även hans dotter, fröken Lucille, följde hans steg. 

Jag kan skriva på hur länge som helst om detta men det mest intressanta var förbi. 

Så in i balsalen gick vi och dansen skulle starta men som ni säkert hört även om ni inte var där, kom besök från de vackra alverna! Hans Majestät Ambaron Yinvaris med sällskap klev in i salen med en elegans som är svår att slå! Tydligen hade Hans Överhet bjudit Hennes Majestät Arinya, högalvernas drottning på balen men hon verkade inte vara där, och att bara drottningen var inbjuden visade sig vara en så allvarlig skymf att konungen utmanade hertiginnan Amphelisia på duell! Som tur var höll hertig Florent de Courtet henne om ryggen och lovade sin egen kropp som försvar! Vilken saga. 

Fler som verkade försöka hitta kärleken under kvällen var Hans Högvälborenhet Gaston Massionór, som beskyddande fanns vid fröken Odette de Blanchefleur, den andra dottern till hertigfamiljen De Blanchefleur. Den unga fröken verkade uppskatta uppmärksamheten och hans omvårdnad, kanske är det så att suktandet efter Drakblodet slutat bubbla i Herr Gaston? 

Jag beskådade också högalven Lerina Nossë Tamninsilmina prata länge och väl med hertig Bartolomeus Gyllenkalk och baron Benedict Gyllenkalk. Det var ett ansträngt samtal och för ett ögonblick såg det ut som att de skulle börja bråka men, så avslutades samtalet med att Hans Högvälborenhet Benedict Gyllenkalk gav högalven Lerina en kram?! Kan de vara så att Gyllenkalkarna tar freden på allvar och överväger äktenskap? 

Och vem skulle inte överväga ett äktenskap med alverna efter dansen vi bevittnade?! Visst låter det något osmakligt, men det hade inte varit jag om jag inte vore lite skandalös! Den ståtliga generalen och den spröda och vackra baronessan i en dans som fick själva guldet att regna! Hennes Högvälborenhet Silke af Näckroos visade på sina fantastiska danssteg och de var en utsökt matchning tillsammans. Även om det hade varit underhållande att se den stela och fullkomligt värdelösa dansaren general Katarina Drakhuvud genomföra det så kan jag inte göra annat än att njuta av minnet av de två, en perfekt bild av freden, den stiliga och eleganta generalen och den perfekta och strålande baronessan. 

Kanske är det synen jag nu är kär i? 

Men jag missade inte utbytet mellan friherre Janos Falkenstråle av Sol och Måne och herr Francois de Sancy, ytterligare en duell till Ridens ära och frågan är hur nöjd Hennes Högvälborenhet Elizabeth Rosengaard är? Har hon haft fler herrar vid sidan och är någon av hennes barn hennes mans? 

Jag tänker välja att inte skriva något om förgiftningen. Det var en så fruktansvärd händelse att jag kan knappt forma ord för det hela och vi ska vara evigt tacksamma till Drakhiertornas snabba handlingar! Att försvara Hans Överhet, att rädda livet på hertiginnan Amphelisia och att förse Hans Överhet med ett motgift! Geras handlingar är till Dynastarias bästa  och att prata om eventuella läppar som rörda varandra eller om oanständiga försök att stjäla hjärtan i samma stund, det är allt för mycket att skriva om! Så låt mig avsluta med vad jag hörde och bevittnade sent på kvällen istället! 

Jag kan inte svära på det, mina vänner, men ljudet som väckte mig den kvällen var allt annat än en anständigt, en kvinnlig röst som skrek ut i mörkret och… det var verkligen inte av smärta! 

Jag valde givetvis att undersöka, för er mina vänner, och när jag rörde mig genom de mörka korridorerna, strax innan en väktare av oanständighet och kärleksmöten drev mig på flykt, kunde jag i månljuset beskåda hur en välformad rumpa utan kläder kramades av en fager hand medans de älskade djupt och innerligt på balkongen! Vilken syn! Jag har mina teorier, mina vänner och jag tror allt att det är den fagra fröken Ophelia de Massionor som fått sig en tämligen förtjusning fågel på fall! 

Det ni, hoppas jag gav färg till era bleka kinder!

Ja, mina vänner av hovet, enbart framtiden kan visa vad den här Gyllene Aftonen kommer ha för efterspel och hur kostsamma konsekvenserna blir… 

På återseende, mina vänner.

På återseende, mina vänner.

Med vänliga hälsningar,

Er trogna Fröken Snöskata

Blå säsongen - vinter

Kära vän av Dynastarias siden och pärlor

I en värld där hemligheter viskas i skuggorna och intriger dansar på balernas golv, är det med stor glädje jag skriver till er med de senaste nyheterna från det älskade hovet. Medan vissa förbereder sig för säsongens sista glittrande tillställningar, finns det de, som ni och jag, som inte kan motstå frestelsen av skvaller som sprider sig snabbare än en fläktande vind. Låt oss dyka ner i de senaste ryktena som har fångat min uppmärksamhet och som, utan tvekan, kommer att sätta fart på balsalarna och de intima testunderna – och är någon ni känner omnämnd?

Sorgen har spridit sig genom Dynastarias led när budet om att hans höghet Willmar Trollskalle tragiskt avlidit i sin kammare kom. Han ska ha förblött under mystiska omständigheter. Nu står Dalmark utan regent och hans Överhet Gilbert II Gyllenhöök får agera regent tills Helgastens präster har rett ut den oreda som sker där. General Katarina Drakhuvud har placerats att utreda det mystiska dödsfallet. Den stora entusiasmen gnistrade i generalens ögon… eller inte, när hon meddelades detta.

General Katarina Drakhuvud, tillsammans med fröken Ophelia de Massionór de Montagne Jeune Gyllenborg, befann sig i Dalmark med delar av Spirmarks armé när slaget mot den mörka vågen spelades ut, och under samma tid dog konungen. Nu verkar fröken Ophelia bistå med sina kunskaper i generalens utredning.

När vi nu ändå skriver om otäcka saker, låt oss skriva ner vad som hände för bara några veckor sedan när solens första strålar sträckte sig upp över Högsätra slott. Då skedde något jag sent kommer glömma. Mina känsligare vänner, hoppa över detta stycke!

Vi fick besök denna tidiga morgon, av vagnar som kom i hög hastighet upp mot slottets portar. Utanför möttes den första vagnen av en man ur inkvisitionen, bärandes deras uniform i svart och rött, och mäster Estelle Järnspira lämnade vagnen för att tillsammans med riddaren röra sig ner mot Högsätras hamn.

När vagnarna rullade upp på gården och tömdes stod det klart: Högsätra intogs av Drakhiertor, och en stark och barsk översteprästinna Rivernia Cardawe och översteprästen Ororion, som bar ett mystiskt ansiktsuttryck.

De tågade in genom portarna som om de ägde marken de gick på och stormade in i ett rum som var fullt av festande högädlingar som spenderat kvällen i fest och lättja. En tillställning som avslutades i blod och smärta.

Vem är skyldig och vad hände verkligen där innanför de stängda dörrarna? Kort efter överfallet, som bara varade i några hastiga hjärtslag, kom inkvisitionen instormande med mäster Estelle Järnspira i spetsen. Hon lovordade riddar Moritz Drakhierta och erbjöd honom en plats i inkvisitionen – ett ärofyllt men farligt uppdrag. Hon tackade hennes eminens Rivernia och hans eminens Ororion för hjälpen och berömde hans högvälborenhet Ludvig Drakhierta för snabbt handlande.

Något demoniskt verkar ha försiggått i vårt käraste hov. Och vad sysslade hans Överhet med under tiden? Och hennes nåd Amphelisa Rosenspira, vad var hennes roll? Vände hon bara kinden till och låtsades som ingenting? Var det inte tillräckligt festligt för henne?

Nu, mina känsligare vänner, kan ni läsa igen.

För jag måste ändå rapportera att konstigheterna fortskrider. Högsätra är i ett stormigt tumult med skiftade vänskaper och allianser, men värst av allt är hur hans Överhets vinkammare har ett mystiskt lås och han ses dricka te och befinna sig på sitt kontor istället för i sina festliga salonger. Men blir det verkligen något arbete gjort, undrar vi. Och fler med oss, likt brevet som min vän bevittnat delar av – ett brev som skickats mellan hennes höghet Aurelia Hjortkrona och hans höghet Bonne de Sancy de Septimanie. I brevet beklagade sig hennes höghet Aurelia Hjortkrona över avsaknaden av information. Hon var upprörd över att skatten inte satts för nästkommande år och att hans Överhet inte kallat till vassalmöte som han brukar runt den här tiden. Hon uttryckte oro över hans Överhets välmående och hade färgsprakande beskrivningar av hans Överhets personlighet – allt mellan fyllbult och oansvarig pojkspoling cirkulerade i brevet.

Jag tror att det inte bara är jag som håller andan och undrar vad som kommer att ske härnäst. För fler än drottning Aurelia kan vittna om att varken vassalmöten eller skatt har satts. Och jag måste ändå säga att jag bevittnade något väldigt underligt häromdagen. Jag fick se hur Hans Överhet på sina bara knän bad Hertiginnan Ampheliisa Rosenspira om hjälp. Hans händer var knutna och hans ögon och röst var så bedjande att jag hade svårt att förstå hur hertiginnan själv kunde stå kvar där hon stod. Han bad henne att hon skulle bistå i hans arbete, och den unga hertiginnan tittade på honom och log milt och sa:
”Mitt arbete är inte att sköta ditt arbete. Jag är hertiginna över Tärna och kommer sköta mina affärer därefter, som sig bör, och litar till att min högmonark sköter sitt.”

Sedan betraktade jag hur den unga hertiginnan neg inför sin högmonark där han satt på sina knän, vände sig om och gick, lämnade honom på golvet och försvann ner i korridoren.

Kort efter det här, mina vänner, kom jag över information om den kommande tillställningen – den stora Gylleneaftonen som hertiginnan planerar.

Hertiginnan Amphelisia är åter på Högsätra slott och nu strålar hennes hov, och vi ska få bevittna och vara med på en av hennes största tillställningar. Vi ska fira det nya året. Och den här gången är inbjudningslistan extra lång. Men det ryktas om att det finns några på den här inbjudningslistan som inte bara är ett namn i socialiteten som vanligt utan som har blivit personligen inbjudna Drakhiertorna verkar ha gjort ett avtryck i hertiginnans hjärta jag tror nog att varje liten adelsperson och deras följe i hela Dynastaria är välkomna. Hon slår på stort. Nya sidengardiner är beställda, i guld så klart.

Jag såg själv hur de silvriga ljusstakarna och de mörka trätavlorna plockades undan och ersattes med guld. Hela Högsätras salar riktigt glimmar i solskenet. Och vad som är mer spännande är att vid hertiginnans sida finns den unga fröken Blanche Drakhierta, redo att rådgiva med sin smak och sitt tycke. De har setts tedricka, viska och prata under höstens och vinterns start om dagarna. Kanske har en ny vänskap formats, eller tycker hertiginnan lika mycket om frökens parfym som alla andra verkar göra?

Som ni alla förväntat er, mina vänner, har jag självklart kommit över bordsplaceringen, men så klart är den här informationen bara för er, mina vänner.

Och vilken bordsplacering det är! Jag tappar nästan hakan. Vad är det som försiggår? Vid högbordet ser vi Drakhiertor efter Drakhiertor, samsade med Svarnetorn och en och annan af Näckros. Borta är de vanliga Gyllenkalkarna, borta är hennes vanliga sällskap av Silverhjärtor och Falkenstrålar. Ja, till och med Duva har fått ta ett steg tillbaka för att göra plats åt de nya namnen vid hovet.

Tittar vi en extra gång ser vi mer. Gyllenmarks kronprins har givit oss äran att ha honom vid hovet, men är inte hans bordsplacering på gränsen till en förolämpning? Inte sitter han vid högbordet. Istället sitter han några stolar bort med hennes högvälborenhet Elizabeth Rosengaard på sin högra sida och Fröken Orre på sin vänstra. Även riddare Janos Falkenstråle har placerats vid bordet och sitter på hennes högvälborenhet Elizabeth Rosengaards vänstra sida.

Lite roligt är det att se riddar Janos Falkenstråles bastarddotter placeras vid högbordets kant och han själv vid Hennes Högvälborenhet Elizabeths sida. Försöker hennes nåd, eller hennes ånds hovmästarinna, mäkla äktenskap? Men är det inte så att viskningar om hennes högvälborenhets hjärta till kronprinsen borde göra bordets samtal något trånga? Och vem är det som förargat hennes nåd? Är det Rosengaard eller Falkenstråle som borde skicka en extra stor gåva på hennes nåds kommande födelsedag?

Något annat som är väldigt spännande är namnet på den som sitter på hennes nåds högra sida vid högbordet. Inte ens vår Överhet har fått den närmaste platsen vid värdinnan. Istället har riddare Moritz Drakhierta den. Vad är det som föregår?

Jag kan inte lämna ett brev utan att nämna de Massionór. Alla tre syskon är placerade. Fröken Ophelias plats är intressant – hon sitter på general Katarina Drakhuvuds vänstra sida, omgiven av riddare och adel ur Drakhuvuds egna armé, som om generalen försöker beskydda henne.

Gaston har flyttats så långt ner att man börjar undra om tanken är att han ska diska. Är det den blomstrande vänskapen mellan fröken Blanche och hennes nåd som placerat honom där, eller är det så att det är han som är skyldig till sitt bordssällskap? Tre trollblod från Urus berg är bjudna på denna afton. Det hör inte till vanligheten. Ryktet säger att efter hans frus död i den hemska branden har hans sällskap bestått av dessa handelsresande trollblod … gör de mer än talar om varor?

Den tredje brodern, som vi alla hållit andan om, finns inte på listan, men har antecknats som riddare i tjänst. Ryktet säger att han tagit det på sitt uppdrag att beskydda Sigilinde af Näckroos dotter, Signe den signade, och befinner sig därför vid middagen för att hålla sin nya mästarinna om ryggen. Är det blott ett rykte?

Ja, mina vänner av hovet, hur kommer den här Gyllene Aftonen utspela sig när man tittar på bordsplaceringen? Vad är det som sker i maktskiftningarna? Är det något vi inte känner till med Drakhiertorna, med greve och grevinnan Drakhierta av Drakenfall, för är inte deras makt snart alldeles för stor?

På återseende, mina vänner.

Med vänliga hälsningar,

Er trogna Fröken Snöskata

Blå säsongen - sommaren

Kära vän av Dynastarias siden och pärlor

I en värld där hemligheter viskas i skuggorna och intriger dansar på balernas golv, är det med stor glädje jag skriver till er med de senaste nyheterna från det älskade hovet. Medan vissa förbereder sig för säsongens sista glittrande tillställningar, finns det de, som ni och jag, som inte kan motstå frestelsen av skvaller som sprider sig snabbare än en fläktande vind. Låt oss dyka ner i de senaste ryktena som har fångat min uppmärksamhet och som, utan tvekan, kommer att sätta fart på balsalarna och de intima testunderna, och är någon ni känner omnämnd?

Värre saker har väl hänt att man blivit kastad ut för ett stup eller knuffad ut ur ett fönster, för att öppna upp för bättre äktenskapsmöjligheter? Kan detta vara hennes högvälborenhet Zephyrine de Parthenays öde nu när hennes kära make låter sig presenteras av sitt kammarfolk som kung, hertig och greve? Eller är det drottning Aurelia Hjortkrona som ska vakta sin rygg innan Drakhierta sätter en kniv i den?

Och nu när vi ändå skriver om Drakhierta måste vi viska om fröken Blanche Drakhierta. Först ett bröllop ditt brudgummen aldrig kom och nu ryktas det om att hon har fått uppvaktande brev från självaste högmonarken! Och vi alla kunde ju se vid hovet i Högsätra hur självaste hertig Duva svärmade runt henne. Vad har den unga fröken i sin parfym som lockar dessa namn till sig? Eller är det att hon är så pass vacker, en säsongens diamant? Kommer vi få se ett ökat intresse för denna unga fröken och kommer hennes familj, hennes mor och far hitta någon som duger? Eller är hon bara så mycket mer än vi andra? Var det dessa höga namn som skrämde bort brudgummen?

När vi skriver om skönhet och förälskelser och kommande beslut, vad hände egentligen med den unga friherrinnan Amalie De D'Or de Morny? Vi alla vet att frökens föräldrar har haft en speciell kärlek till sin dotter men är det inte lite överdrivet att skicka hela baroniets styrka för att hämta hem henne från Gripehus? Och ryktet säger att fröken nu har låst in sig på godset och familjen har tackat nej till varje bjudning under säsongen, väldigt spännande inte sant? Något som också är spännande runt Familjen De D'Or är deras plötsliga beslut att bryta all icke nödvändig kontakt med De Massionór de Montagne Jeune, en familj de tidigare dyrkat marken under. Även syskonen De Massionór de Montagne Jeune har slutat umgås med friherrinnan. Något verkar ha hänt, kanske är det så att ett bröllop behöver stå i De D'Or, för hade inte postiljonpojken tyckt att den unga fröken verkat extra blek, och tjockt klädd för årstiden?

För att skriva om något annat skandalöst. Den unge herr Emyr Caelith som nu har rest till Tusen Öarna för att utveckla sin parfym -spännande inför hans nya kollektion som ska släppas- sägs ha en relation med unga fröken af Näckroos. Är det verkligen väldoftande växter som drar eller är det en blomstrande kärlek? Och vad tycker egentligen hans mor? Och var det inte så herr Emyr att han erkänt en trolovning? Eller är det så att det beror på vem som frågar? 

Ja, min kära, mycket spännande har hänt under den här säsongen. Särskilt spännande verkar det ha varit i Gripehus, där många av våra fina familjer har samlats. Men frågan är hur spännande fru Elizabeth Rosengaard hade? Hon verkar ha byggt en nära relation med den mystiska högalviska generalen Lohindir. Många tekoppar har bytt hand och viskningar har setts ske mellan de två, närgångna sådana, vad är det som blommar där?

På tal om förälskelse med alver. Den här freden har ställt till det, eller kanske bara skapat mer drama i våra högadliga led? Den söta fröken Ophelia De Massinór de Montagne Jeune hade en kort men excentrisk trolovning med en alv. Var det bara för att fly undan det brev som skickats till en viss kung, eller fanns det äkta kärlek där? Ja, vi alla vet ju att det bästa sättet att behålla allianser är genom äktenskap men ska vi verkligen gå så långt som att älska med alver? 

Och nu när vi ändå skriver om den excentriska familjen De Massion'Or de Montagne Jeune ska vi kanske rikta våra blickar till den äldre brodern och fundera på vad hans framtid faktiskt blir. Olyckligt nog är han nu änkling, men kanske är han spännande i sitt ensamma änkliga liv, med sitt kommande arv, som greveson och nu två baronier under bältet kan han vara en rival till de unga ogifta bröderna Rosentrift? Rufus och Nelson Rosentrift, som trots mina misstankar förblivit ogifta under sommaren. Vi får inte glömma det kommande kungavalet som ska ske i Triftmark! Deras blod för med sig höga rikedomar och fina titlar, inte bara vackra ansikten, särskilt om valet går som det ryktas, att en Rosentriftare tippas bli nästa att bära kronan.

Hovets pärlor är många, och många är det som behöver en äkta hand, men det för oss tillbaka till de snabba kast som skett i De Massionór de Montagne Jeune, inte bara en utan två av grevens söner har han försökt gifta bort till den unga Blanche Drakhierta, man kan undra vad som sker i grevens sinne, eller är det bara som tidigare skrivits att den unga fröken är så underskön att de ogifta kastar sig efter hennes kjolar? Kanske är Drakhiertas inkommande brev så fulla av äktenskapsförfrågningar att vi kommer få vänta länge innan vi kan se henne i en ny klänning från Tusen Öarna med blommor händerna? Och hur är det med högmonarken? Har han äkta känslor för henne? Ryktet säger att han ska ha efterfrågat en Drakhierta eller en de Parthenay, för honom spelade det ingen roll! Kanske är det inte hennes högvälborenhet Zephyrine de Parthenay som ska vara orolig för ett stup eller fönster, kanske är det i stället greve Drakhierta som ska se sig över axeln? 

Nu när vi ändå skriver om de Parthenay måste vi ändå skicka beklagande medlidande till hennes högvälborenhet Yolanda de Parthenay, som vad det verkar förlorat sin man till dimman. Sörjer hon, som vi andra, baron Hubertus Hind,eller letar hon efter nya möjligheter? Och är det inte så att även hon har ett väldigt rent de Parthenay blod? Kanske tänker hon närma sig högmonarken?

Men säsongens nya lysande stjärna måste väl ändå vara hovets senaste medlem, eller är det kanske en fläck på himmelen? Friherre och riddare Janos Falkenstråle, av Sol och Måne, lär ska ha erkänt en bastard! Hans relation till hans moster, baronessan Judith Falkenstråle, sägs vara något ansträngd till följd av detta! Den unga fröken som nu ska kliva in i hovets värld är för alla oss en väldigt intressant person, men vart ska hon få plats och vem är hennes mor? Och hur är hennes relation till fröken Rubi Rosentrift, kan det vara så att det är den unga fröken Chiara som drivit fröken Rubi till att dra upp dyra kostnader för magikertornen, förstörda ljuskristaller, hemliga möten? Kommer månde fröken Chiara ha dåligt inflytande på andra redan välkomnade medlemmar i hovet?

Mycket har hänt under säsongen som nu lider mot sitt slut. Låt oss avsluta med höstens något haltande nöjesliv, vad hände egentligen i Högsätra som gjorde att den förtjusande hertiginnan Amphelisa Rosenspira plötsligt fick husarrest och skickades till Tärna? Har familjen Rosenspira fallit från högkonungens gunst eller var det något gudomligt som klev emellan? På senaste tiden har hon setts med fröken Estelle Järnspira, en etablerad medlem i Inkvisitionen, som lär ska ägna sig åt att jaga och dräpa demoner! Varför umgås den fromma och lättsamma hertiginnan med en sådan person?

Så, kära vän, håll Era öron öppna och Era hjärtan redo, för i vår värld av siden och pärlor är ingenting som det verkar. Tills vi hörs igen.  

Med vänliga hälsningar,

Er trogna Fröken Snöskata