Varje lydrike inom Dynastaria har rätt att ha egna bestämmelser, lagar och sedvänjor så länge dessa inte bryter mot Dynastarias lag.
Grunden i lagstiftningen är att det skall råda frid i högmonarkin och att det är adelns ansvar att se till att detta tillstånd förblir. De har rätt att fängsla och döma sådana som ställer till med oreda.
Alla måste underställa sig sin länsherre (och uppåt i ordningen).
Eder skall inte brytas och en persons heder är väldigt viktig. En person som betett sig dåligt har mindre värde i lagens ögon än en hederlig person.
Inbrott och skada på någons hem eller odlingsbar mark ses som särskilt allvarligt. Likaså om brottet drabbar någon som är svag, t ex åldringar eller barn. Gästfrihet är också viktigt och både värd och gäst förväntas hedra varandra.
Helgedomar och gudomarnas bud ska inte vanhelgas.
Slaveri är förbjudet i hela Dynastaria
En person som förklaras laglös har ingen rätt till lagligt skydd
Även om varje lydrike inom Dynastaria äger rätt att stifta sina egna lagar och upprätthålla sina egna sedvänjor, skall följande rättsprinciper erkännas och respekteras inom hela högmonarkin. Lokala lagar kan tillägga eller precisera till dessa principer men skall aldrig emotsäga dem.
Ordningsprincipen – Ordo Supra Omnia
All lag och rättskipning syftar till att bevara den gudomliga och världsliga ordning som Gudomarna instiftat.
Ingen rättighet, sedvänja eller privilegium må åberopas på ett sådant sätt att högmonarkins fred, lagliga styre eller allmänna ordning hotas.
Ståndsprincipen – Cuique Suum
Var och en skall dömas efter sin ställning, sina plikter och sina privilegier.
Lagen erkänner att olika stånd bär olika ansvar inför Gudomarna och högmonarkin. Därför må rättigheter, skyldigheter och straff skilja sig mellan adel, prästerskap, borgerskap och allmoge.
Den som åtnjuter större privilegier skall även bära större ansvar.
Sedvaneprincipen – Consuetudo Legis Mater
Sedvänja, hävd och gammal rätt äger samma kraft som skriven lag så länge de erkänts av folket och deras rättmätiga länsherrar, såvida den ej strider mot Gudomarnas bud eller högmonarkins lag.
Vid tvist mellan ny och gammal rätt skall den äldre sedvänjan normalt ges företräde.
Trohetsprincipen – Fides Obligat
Varje undersåte är skyldig trohet mot sin rättmätiga länsherre och mot kronan. Varje länsherre är skyldig att skydda dem som står under dennes beskydd.
Trohetsband mellan länsherre och undersåte utgör grunden för högmonarkins ordning och får inte brytas utan laglig grund.
Den som genom uppror, förräderi eller trolöshet bryter sin trohetsplikt begår ett brott mot både sin länsherre och rikets fred.
Rikstrohetsprincipen – Crimen Laesae Maiestatis
Den som uppsåtligen angriper, skadar eller söker beröva livet från kronans person, rikets lagliga härskare eller någon som givits myndighet att styra i dennes namn, begår ett brott mot hela riket.
Sådana gärningar skall betraktas som högförräderi och dömas strängare än andra brott av samma slag.
Edsprincipen – Sacramentum Servandum Est
En lagligen svuren ed är helig inför Gudomarna och lagen.
Den som frivilligt svär en ed är bunden av dess ord och mening så länge eden inte strider mot Gudomarnas bud eller rikets lag.
Den som medvetet bryter en svuren ed, avger falsk ed eller sviker en edfäst förpliktelse skall anses ha brutit både lag och heder.
Gudsfruktans princip – Timor Deorum
Ingen världslig lag må strida mot Gudomarnas bud.
Brott mot de heliga lagarna skall rannsakas och dömas av Lex Omnia eller annan rättmätig gudomlig instans som givits sådan myndighet. Varje världslig dom kan prövas mot den heliga domstolen.
Hedersprincipen – Honor Testimonium Facit
En persons heder, anseende och tidigare vandel må beaktas vid bedömningen av såväl skuld som straff.
Den vars rykte är gott skall åtnjuta större tilltro än den som gjort sig ökänd genom lögner, trolöshet eller andra vanärande handlingar.
Nådeprincipen – Misericordia Principis
Den som äger laglig domsrätt må, när särskilda skäl föreligger, mildra eller efterge ett straff.
Nåd är en rätt som tillkommer kronan och dess lagliga företrädare, men får ej användas så att högmonarkins fred eller rättvisa allvarligen skadas.
Ansvarsprincipen – Culpa Tenet
Den som genom vilja, svek, vårdslöshet eller trots mot lag och sed orsakar skada på person, egendom eller rike skall hållas ansvarig för sina handlingar.
Den som handlar under tvång, i självförsvar eller för att avvärja större skada må åtnjuta mildring eller frias från ansvar enligt lagens och domarens bedömning.
Husfridsprincipen – Pax Domus
Varje lagligt hem står under särskilt skydd.
Den som med våld bryter sig in i annans hem, angriper dess invånare eller vägrar lämna det efter tillsägelse skall dömas strängare än om samma handling begåtts på allmän plats. Så tala även gudomarna.
Gästfridsprincipen – Pax Hospitii
Den som mottagits som gäst skall åtnjuta värdens skydd.
Den som skadar eller bedrar sin värd, eller en värd som förråder sin gäst, begår ett brott mot både lag och heder.
Markfridsprincipen – Pax Terrae
Sådd, boskap, fiskevatten, skogar och odlad mark står under särskilt skydd.
Den som skadar gröda, stjäl dragdjur eller förstör mark och naturresurser som är nödvändiga för bygdens försörjning begår ett brott mot hela gemenskapen och mot de heliga lagarna. Gudomarna vare missdådarens själ nådig.
Fredsprincipen - Pax Regis
Ingen må bära vapen eller uppträda med väpnat följe på sådant sätt att rikets eller högmonarkins fred störs eller att andra skäligen fruktar våld.
Vid ting, domstolar, marknader, helgedomar och andra platser där laglig fred råder skall särskild återhållsamhet visas.
Den som drar vapen eller uppträder hotfullt där fred råder skall anses ha brutit den fred som kronan och lagen upprätthåller.
Den som bryter sådan frid skall böta efter lag och ersätta den skada som därav uppkommit.
Sker blodspillan där frid blivit lyst skall brottet anses grövre än annars.
Skyddsprincipen – Tutela Debilium
Barn, åldringar och andra personer som på grund av ålder eller oförmåga inte fullt ut kan värna sina egna intressen skall åtnjuta särskilt skydd enligt lagen.
Den som utnyttjar eller skadar sådana personer skall dömas strängare än annars varit fallet.
Arvsprincipen – Sanguis Succedit
Lagligen förvärvade jordar, rättigheter, titlar och egendom skall övergå till arvingar enligt rikets arvsordning eller i tillämpliga fall testamente.
Försoningsprincipen – Concordia Praestat Vindictae
När fred kan återställas genom böter, ersättning eller förlikning skall detta föredras framför långvarig fejd och vedergällning.
Den som vägrar skälig förlikning utan god grund må anses ha del i den fortsatta ofreden.
Domslydnadsprincipen – Judicium Servandum Est
Den som lagligen dömts skall rätta sig efter domstolens beslut.
Den som vägrar att efterkomma laglig dom eller hindrar dess verkställande begår ett brott mot den rättsordning som upprätthåller rikets fred.
Länsherrens bann – Bannum Domini
Den som lagligen innehar domsmakt eller ansvar för ordning och säkerhet äger rätt att utfärda påbud för lagens upprätthållande inom sitt område.
Sådana påbud skall åtlydas så länge de ej strider mot rikets lag eller Gudomarnas bud.
Vittnesprincipen – Testis Praevalet Rumori
Vittnesmål, eder och styrkta omständigheter väger tyngre än rykten och hörsägen.
Vid prövning av vittnens trovärdighet må deras heder, anseende och tidigare vandel beaktas.
Helgedomsprincipen – Sanctuarium
Den som söker skydd i en helgedom må inte gripas med våld utan tillstånd från behörig religiös myndighet, såvida inte brottet skett inför allmän åsyn eller omedelbar fara hotar liv eller rikets säkerhet. I templet särskilt råder de heliga lagarna och må brottslingen dömas utifrån dessa om det är templets nåd hen söker.
Frihetsprincipen – Libertas Personae
Varje intelligent varelse som erkänns av rikets lag skall födas fri och må ej hållas som egendom.
Ingen må sälja, köpa, skänka, byta eller på annat sätt överlåta en sådan varelse såsom vore denne boskap eller lösöre.
Den som olagligen berövar en fri varelse dess frihet, eller söker göra anspråk på äganderätt över dess person, begår ett brott mot lag och ordning.
Lagligen utdömd tjänstgöring, fångenskap under krig eller straffarbete enligt dom skall ej anses utgöra slaveri så länge den dömde eller tillfångatagne inte behandlas som egendom.
Fredlöshetsprincipen – Extra Legem
Den som upprepade gånger trotsar laglig dom, bryter sina eder eller gör sig skyldig till grova brott mot riket, Gudomarna eller den allmänna freden kan förklaras fredlös.
En fredlös åtnjuter inte lagens skydd och kan inte kräva dess bistånd förrän domstol eller rättmätig länsherre återupptagit personen i fredsgemenskapen.
Copyright © All Rights Reserved