Dalmark

Beskrivning

Till skillnad från andra länder har Dalmark inte tillåtit de trollblodsenklaver som gjort bland annat Röjord så framgångsrika i sin malmbrytning, så trots att fyndigheterna finns där saknas möjlighet och kunskap att bryta och bearbeta mineralerna. De har under alla år varit hårt ansatta av alver av olika slag, bland annat mörkeralver söderifrån, vilket har skapat ett hårdfört folk. Potatis är något av en nationalrätt och den används både till mat, bröd och sprit. Sjöfisk och kräftor står ofta på menyn och surgädda anses vara en delikatess. De har hård lerjord vilket ger dåligt jordbruk men de har en framstående keramik och tegelproduktion, vilket också är deras största exportvaror.

Styre

Konung: den åldrade Willmar Trollskalle. Han har överlevt fyra hustrur men har från dessa enbart två barn. Sedan Astarias tid finns inga hertigdömen i Dalmark utan grevarna svarar direkt under konung Willmar.

Tillgångar & Handel

Keramik, potatis, potatissprit, insjöfisk, inlagd Surgädda och signalkräftor

Geografi 

Dalmark är ett bergsområde baserat kring två höghöjdssjöar. Luften är klar och frisk men den som inte är van i regionen blir lätt andfådd.

Fisksorter som bara lever i bergssjöarna “Nedan” och “Ovan” sägs ha en unik smak och färg. Regionen är förutom en del björk ganska skral och trädlös men på sina ställen närmast sjöarna finns lösträd. Invånarna har också planterat trädbarriärer för skydda mot laviner vilka inte är ovanliga på vintern. Få Dalmarkare kan simma eftersom det kalla, strömma vattnet knappast gör det till en seriös syssla. 

Dalmarks viktigaste geografiska plats är det så kallade “Alvpasset”. Ett smalt bergspass som utgör Dynastarias södraste gräns. Från detta har många alviska räder och plundringståg kommit från under rikets historia. Därmed står dalmarkingarna redo på de borgar som vakar över passet. Men trots deras vaksamhet tycks fienden alltid hitta vägar förbi, ibland genom andra mindre övervakade pass eller de djupa grottor som sägs finnas i bergen. 

Viktiga platser 

Huvudstaden Hednavakt är hemort för kungafamiljen.

Rödatorn är en fortifikation invid Alvpasset och är alltid väl rustat för att stå emot alver som försöker ta sig in i Dynastaria. 

Befolkning 

Stoiska bittra människor som lever på surgädda och potatissprit. Dalmarks folk är cyniska och har inte mycket positivitet i kroppen. De är otroligt flitiga i sina hantverk men känner sällan att det är bra nog, utan tänker alltid att de kan bli bättre och inget är bra som det är. De tillverkar otroligt vacker keramik och hållbart tegel i sitt lermakeri, och är ökända för sina gedigna och kraftfullt skarpskjutande långbågar. De är inga drömmare utan förhåller sig till verkligheten, och känslor ska inte överdrivas. Lägger stort fokus på att bygga gränser gentemot andra riken för att hålla främmande utanför Dalmark.

Militärmakt 

Starka fotsoldater utrustade antingen med långbåge eller spjut och svärd. Experter på att bygga försvarsverk. Hårdföra kämpar som inte ger sig utan slåss till det bittra slutet. 

Historia

Historia om hur dalmark blev en del av Dynastaria 

Medan Astaria försökte ta sig an Rungård såg Dalrike sin chans och Dalarikes trupper tågade mot gränsen till Spirmark. Astaria sägs yppat onda eder över dalamarkingarna (som än idag försvårar deras liv, då Astaria ska haft gudarnas öra). Men gudarna sände henne en ynnest till hjälp.  Hertig Arild Rosenspira och hans Hertigdöme försvarade hela Spirmarks kärnländer mot de annalkande trupperna från Dalarikes.  Hertig Rosenspira lyckades fördröja fiendens framfart så förstärkningar från Gyllenmark och Röjord nådde fram och snart vände vinden. Dalarike besegrades, deras regenter böjde knä till Astarias överhöghet. Hertig Arild Rosenspira drog sig tillbaka och Dalmark blev det sjunde riket att ena sig under Astarias fana. Nu hade ett namn myntats, Dynastaria och utropades som en Högmonarki.

Religion

Likt andra mänskliga riken i Dynastarien tillber Dalmark Serraturas 6 gudar. Särskilt tillber de den Sovande Gudomen, den Hjärtlösa Gudomen och den Skrattande Gudomen.

Kultur och sedvänjor

Bastubadande är vanligt förekommande och varje by med självaktning har en gemensam byabastu. Sommarsolståndet firas med en stor eld till den Skrattande Gudomens ära.