"Marken vibrerade av de hundratals fotsteg som sprang genom passet, och leran färgades röd av de som stupade –
heder och ära till de döda, sorg och saknad till de levande."
Slaget vid Ungulapasset år 211 ED
Hornmarks konung Decauns Hind beslutar att anfalla alverna genom Ungula-passet. Målet är att vinna mark längs floden Isulca och därmed minska resurser och makt runt Mancamen. Han får stöd från Spirmark, som skickar general Richard Drakhuvud med sitt kavalleri och Vagnsmark.
Alverna segrar, men tar stora förluster. General Kivian förlorade många soldater till Vagnsmarks stridsvagnar, men det var hans strategi som till slut avgjorde striden.
På människornas sida är förlusten bitter:
Greve Maximilian visade stor tapperhet och lyckades eliminera skogsalvernas elitbågskyttar.
Ungulapasset är ett brett pass mellan högalvernas rike och Hornmark. Här ligger de stora forten Drakenfall och Cervus fästning – massiva stenbyggnader som försvarat området i generationer. Passet är täckt av tjock klöver och förvandlas under vintern till en livsfarlig plats av snö och is. Det är en strategisk försvarspunkt för människorna i Hornmark.
Högalvernas infanteri och skogsalvernas elitbågskyttar (Pelóri & Tirion)
Människornas allians (Hjortkrona, Hind, Drakhierta, Drakhuvud och Vagnsmark)
Arméns styrka: stort kavalleri, stridsvagnar, soldater rustade för närstrid
I tron att högalvernas styrkor skulle vara oförberedda efter kronprinsens död samlar konung Decauns Hind sina styrkor och beslutar att anfalla genom Ungula-passet. Målet är att vinna mark längs floden Isulca och därmed minska resurser och makt runt Mancamen. Han får oväntat stöd från Spirmark, som skickar general Richard Drakhuvud med sitt kavalleri, transporterat över havet till Hornmark. Med hög moral och stor styrka ger de sig in i passet.
Greve Maximilian har fått veta att skogsalverna har placerat elitbågskyttar längre in i passet. Med sitt infanteri och god kännedom om stigarna ger han sig av i förväg för att slå ut dem innan de hinner orsaka skada. Iyrandar, som förlorade mycket manskap i slaget vid Eldsundsvik, är inte beredd när greve Maximilian anfaller. Men han hinner skicka bud till högalvernas närliggande trupper. Medan hans folk flyr nedför berget når budet general Kivian Inawarin, som genast vänder sin styrka mot passet.
När skogsalvernas bågskyttar tvingas överge sina positioner blir de snabbt överkörda av stridsvagnarna och general Drakhuvuds kavalleri – brutalt nedridna och krossade under hästhovar och hjul.
Vagnar och hästar fortsätter att avancera framåt och tror sig vara fria, men deras framryckning stoppas plötsligt då en stor styrka högalver möter dem. Spjut och glavar hejdar kavalleriet, och general Drakhuvud beordrar reträtt. Stridsvagnarna fortsätter dock cirkulera och håller infanteriet tillbaka. De är lätta och väl rustade och svårslagna för det högalviska infanteriet. Det går åt många högalviska soldater.
General Kivian Inawarin, som skyndat till Lyrandars räddning, vänder upp sin trupp och använder de räddade bågskyttarna för att skjuta ned stridsvagnarnas kuskar. Snart är vagnarna utslagna, och högalverna står samlade och starka mot kavalleriet, som inte kan nå dem utan stora förluster.
Konung Decauns kommer till kavalleriets räddning med sina och greve Maximilians styrkor, och tillsammans med kavalleriet beordrar han full framryckning.
Slagfältet förändras – högalverna står fast medan människorna stormar fram. De återstående bågskyttarna gör sitt yttersta för att hindra kavalleriets flankförsök. Så sker sammandrabbningen, de två klungorna av soldater dundrar samman i ett dån som ekar över passet. Tonen från ett alviskt horn tvingar människorna till omgruppering. En ny styrka alviskt rytteri har hittat en väg genom passet och hotar nu Hornmarks kung och greve Drakhiertas trupper från sidan.
Detta var signalen general Kivian väntat på. Han beordrar framryckning och kastar sig själv in i den stora klunga av människor som befinner sig framför honom
Konung Decauns ser sin chans – om han kan fälla den högalviska generalen kan det avgöra slaget. Han söker upp Kivian mitt i striden.
Till en början är deras kamp förvånansvärt jämn, men general Kivian får övertaget och med ett dödligt hugg dräper han konungen av Hornmark, som faller med en duns, död till marken. Människorna som ser detta tappar genast fokus – förvirring och kaos bryter ut i leden.
Greve Maximilian lyckas till sist stabilisera trupperna, och med stöd av general Drakhuvuds kavalleri, som tagit sig ur striden mot skogsalvernas ryttare, lyckas han genomföra en reträtt. En reträtt som general Kivian låter ske. När människorna drar sig tillbaka ser Kivian till att även hans soldater dras undan, och han övervakar hur några få vagnar nattetid återvänder för att hämta sina stupade.
Slaget blev en seger för alverna, även om det kostade dem skogsalvernas elitbågskyttar, som nästan helt eliminerades.
5. Efterspel – En dyrt beslut, kanske helt baserat på tur
Alverna har segrat, men passets svagheter har blottats. Hornmarks soldater har visat sig ha långt större kännedom om området än förväntat.
Samtliga elitbågskyttar är ur spel, och Iyrandar sörjer ännu en stor förlust.
General Kivian förlorade många soldater till Vagnsmarks stridsvagnar, men det var hans strategi som till slut avgjorde striden.
På människornas sida är förlusten bitter:
Slutsats:
Greve Maximilian visade stor tapperhet och lyckades eliminera skogsalvernas elitbågskyttar – hade inte en större högalvisk armé varit i närheten, hade det kunnat bli en klar seger.
Copyright © All Rights Reserved