Trosuppfattning 

Calandura är styrkan och den moderliga vägledningen att leva ett liv i balans med andra och naturen. Calandura ger dig inspiration och gnistan att utvecklas och sträva framåt, att nå din fulla potential i det här eller nästa liv.  Cala är din vägledare, din mentor eller förälder. Cala ger dig kraften att bli något oändligt, något evigt och är ljuset i mörkret. Gudomen är det stora trädet och stjärnorna som lyser upp den svarta natten. 

Livet själv kommer från Cala och själva skapelsen är den.  Calas kraft finns i allt levande, och står för frihet från förtryck och hopp om förändring. 

Det finns flera tempel, ibland stora och organiserade, ibland små altare i skogen, men alla med samma syfte, att tillbe och finna stöd i Calas kraft.

Det finns flera myter och historier om Cala och hur gudomen verkat.

Skapelsen

Från början fanns fröet, som var skapelsens kärna. Ur detta frö kom Cala, skapelsen och livet. Cala växte till ett enormt träd. Från trädets knoppar kom allt annat i skapelsen. Ur de första löven formades drakarna. De var Calas närmaste. Efter dem kom alverna, som steg ur de av trädets knoppar som växte på de högsta grenarna, närmast himlen. Därefter följde växterna, stenarna, djuren och allt annat i skapelsen. Allt kom från Cala. Alverna levde samlade i Calas trädtoppar, under hennes stjärnor i himlen. Länge var allt gott, men i enlighet med Calas kraft, som är den ständiga viljan att sträva framåt, lämnade alverna Calas trädtoppar för att sträcka sig ut i världen. De bildade olika klaner och samhällen och befolkade på så sätt skogar, öknar, berg och hav. De byggde höga städer med starka murar, skapade bibliotek och samlade kunskap, de samlade sig i skogens beskydd och lärde sig att bli ett med kraften i skogen. De bemästrade vågorna och de spred sig över de vida, vindpinade slätterna. De blev starka och stolta och Calas vägledning gjorde de gudomens avbild. Drakarna, som var mäktiga och kloka, blev Calas budbärare och höll bandet mellan det stora  livsträdet och alverna starkt. De flög ständigt över himlavalvet och spred Calas kraft och vilja över världen, till gudomens barn. Men något hände, drakarna föll och försvann och alverna förlorade kunskapen om vägen tillbaka till  Calas träd. Det enda som idag kopplar dem till Calas kraft är stjärnorna. Stjärnornas skimrande strålar påminner om tiden då alla alver levde under Calas ljus och hoppet finns fortfarande att stjärnorna ska kunna leda dem tillbaka. Denna tro är speciellt stark hos havsalverna. Men det  kan göra att under mörka nätter utan stjärnljus blir särskilt religiösa alver oroliga och rastlösa.

Vad som hände drakarna är ett evigt mysterium och något som Calas prästerskap söker svar på. Vetskapen att ett drakhuvud är instängt i den mänskliga huvudstaden Helgasten är ett törne i alvernas prästers sida. 

Att leva under Calas Vägledning

Calas budskap till sina barn är att:

• Sträva efter din fulla potential. Allt i skapelsen strävar efter att växa, så bör också du göra.  
• Bevara kunskap, kunskap är verktyget för utveckling och steget framåt. 
• Respektera kraften omkring dig och lev med den, inte emot den. 
• Se till Calas ljus
• Drakar är heliga och allt som kan kopplas till deras existens ska respekteras och bevaras. 

Vad händer efter döden?

Alver är välsignade med Calas livsgnista, ett evigt liv, men ett liv som kan slocka 0m döden når dem genom olyckor eller någon annans val. När en alv dör på ett sådant sätt faller en stjärna och själen föds på nytt utan minne av sin tidigare existens men med ett nytt liv som strävar framåt. 

När en alv kommit till den gräns att det inte finns något som lockar den framåt, när den känner sig klar, inträffar något som kan ses som döden, men som för alverna är början på evigheten. Ett ljus tänds i dess själar som sedan lämnar den jordliga kroppen och flyger upp på himlavalvet för att tändas som en ny stjärna.  De förenas då med Calas kraft och blir en del av det stora ljuset.

Att tillbe Cala

För att tillbe Cala offrar man till gudomen på egengjorda altare eller i de stora templen. Till Cala offrar man blod, magiska föremål,  saker från naturen eller något som skapats av din hand. 

Viktiga offer företas alltid tillsammans med en präst. Man ber om kraft att växa och nå sina mål, om visdom att se den rätta vägen och att släppa det som håller en tillbaka. 

Cala har ett antal aspekter som ofta manifesterar sig som ljuskrafter i olika färger. Många anser att drakarna var Calas aspekter. Den sista draken ska ha skådats för 900 år sedan. Den var stor och svart och bistod den dåvarande högalviska monarken Mandos i reningen av Noldo och brännandet av de hädare  som for med osanning mot Cala. En annan av Calas aspekter är regnbågen som gudomen tänder över himlen som en välsignelse över övergången mellan regn till sol. Vårens equinox firas speciellt av alverna som tiden då dagens ljus tar över och brottet mellan vinter och vår är en tid av förändring. Högalverna firar den som en solfestival med vackra färger och bakverk. Skogsalverna ser det som en tid för tyst kontemplation, gärna vid en plats med tydliga vårtecken. Höstens equinox firas även den men som en stjärnornas högtid eftersom det är Calas ljus om natten som blir starkare vid den här tiden. Här tänds ofta speciella, doftande ljus och fokus ligger på skörd och förberedelse för vintern. En viktig del är även att minnas de personer som lämnat den här världen, antingen för att födas på nytt eller för att bli en del av stjärnhimlen.  

Prästerskap

Det finns flera olika tempel utsprida i alvernas riken, och även små altare i skogarna. 

Calandura har inget centrum för sin religon, inget högsäte som bestämmer men de två största templen kan hittas i högalvernas huvudstad Noldo och i frostalvernas rike. 

Prästerskapet verkar för Calas ord men har inga gudakrafter, enligt historien har de för länge sedan varit välsignade med det men idag har den kraften försvunnit, något inget av prästerna vill tala högt om. 

Calandura har ingen tydlig struktur utan alla är präster/prästinnor för Cala och dennes tjänare.